Den byracka som sprang omkring i byn Vie­remä hade aldrig kun­nat tro att hans namn skulle bli ihåg­kom­met i årtion­den. Den första sko­ta­ren som utveckla­des av skogs­mas­kin­sent­repre­nö­ren Einari Vidgrén döp­tes näm­li­gen till Ponsse efter just den här hun­den.

På den tiden fanns en byracka av blan­dad här­komst i byn. Den hade avlång kropp och var grå och ganska ful. Den hette Ponsse. Men en sak var den bra till: jakt. Den gav aldrig upp när den fått vitt­ring på ett byte. Oav­sett väder och plats – moar, kärr, oge­nomt­ränglig grans­kog eller tät snårs­kog – jaga skulle den. När man gick ut för att jaga med Ponsse kom man aldrig till­baka tom­hänt.

Kauko Väi­sä­nen, en skicklig lokal smed som var gift med Eina­ris sys­ter, lånade ut sin smedja. Det var där i bys­med­jan som den första ”skogs­mas­kins­fa­bri­ken” grun­da­des.

Lju­det av ban­kande och svets­ning kunde höras från mor­gon till kväll från den lilla bys­med­jan. Lauri Uuk­su­nen bidrog med expert­kuns­ka­per i svets­ning. Hela dagarna ägna­des åt att pla­nera och bygga olika alter­na­tiv. Axlarna häm­ta­des från en gam­mal hjul­las­tare. En stark motor mon­te­ra­des på ramen. En Wärt­silä-las­tare mon­te­ra­des ovanpå.

Byborna var ivriga att få se hur arbe­tet gick, och när de såg mas­ki­nen undrade de ”Vad ska det där bli för en ’Ponsse’?”.

– Nu har den till och med fått ett namn. Ponsse ska den heta, skrat­tade Einari.

Efter flera måna­der av hårt arbete kunde i slu­tet av vin­tern 1969 en grå – och enligt många ful – lastbä­rande skogs­mas­kin köras ut ur bys­med­jan. Det var den första Ponsse-mas­ki­nen. Den sat­tes i arbete på en avverk­ningsplats som till­hörde Teh­das­puu. Efter ett års använd­ning ringde repre­sen­tan­ter från Teh­das­puu och sade: ”Varför till­ver­kar ni inte fler av de här skog­strak­to­rerna? Den har kört ut 25 500 kubik­me­ter staplat virke och har behövt minst ser­vice av alla mas­ki­ner.” När Einari hörde den här frå­gan reste han sig och sade till sin fru, ”Jag ska starta en fabrik!” – En fabrik!, sva­rade hans fru häpet. – Just det, en fabrik, sade Einari och gav sig iväg. Han satte sig i bilen och körde till byn.

Prov­kör­ning i Nis­silä

Tid­ning­sar­ti­kel, 1970 / Iisal­men Sano­mat

GODA ERFA­REN­HE­TER AV SKOG­STRAK­TOR­PRO­TO­TY­PEN FRÅN VIE­REMÄ
Till­verk­nin­gen av skog­strak­to­rer har påbör­jats i Vie­remä. De första Ponsse-skog­strak­tor som Einari Vidgrén låtit bygga ha redan tes­tats på en Metsäliitto-avverkningsplats i Viljo och Martti Sahlströms sko­gar i Nis­silä. Prov­kör­nin­garna i svå­ter­räng har varit lyc­kade och övert­räf­fat alla för­vänt­nin­gar.

– Vi kom­mer att börja bygga två lika­dana mas­ki­ner ome­del­bart, och en större pro­duk­tions­se­rie kom­mer att påbör­jas när industri­lo­ka­lerna i sta­den är fär­dig­byggda, säger skogs­mas­ki­nent­repre­nö­ren Einari Vidgrén

– Under årens lopp har jag kom­mit fram till att skog­strak­to­rer som är byggda med delar och trak­tor­mo­del­ler från jord­bru­ket inte är till­räckligt håll­bara under svåra förhål­lan­den.

– Detta är inte kons­tigt, efter­som delarna som används i jord­bruk­strak­to­rer inte är kon­strue­rade för att klara kör­ning i sko­gen. Därför har vi kon­strue­rat en mas­kin som är så robust att den går att använda i sko­gen utan några problem.
En skog­strak­tor måste verkli­gen vara en skog­strak­tor, säger Vidgrén.

Enligt distriktsför­man Sauli Piis­pa­nen har prov­kör­nin­gen varit lyc­kad. I svår och sank ter­räng flyt­ta­des 50 staplade kubik­me­ter trä per timme mel­lan 0 och 200 meter, vil­ket är en impo­ne­rande mängd. Det har inte varit några lediga dagar och mas­ki­nen har kla­rat påfrest­nin­garna bra.

Bon­den Viljo Sahl­ström berät­tade hur förvå­nad han är över att se hur smi­digt skog­strak­torn kan förflytta sig i sko­gen.

– Det här tes­tet har genomförts i ett bestånd som är märkt för fäll­ningssåg­ning. När fäll­nin­gen orga­ni­se­ras på ett bra sätt och lämpliga kör­ba­nor med cirka tre meters bredd på 40 till 50 meters avstånd från varan­dra anläggs för mas­ki­nen i sko­gen, påver­kar den inte mar­ken särs­kilt myc­ket. Skog­sä­garna har fort­fa­rande felak­tiga för­do­mar kring detta.