Två chi­lenska kund­fall – For­made av den första Ponsse-mas­ki­nen i lan­det

Inom skogs­bru­ket är det inte alla kar­riä­rer som defi­nie­ras av en titel, vissa defi­nie­ras istäl­let av mas­ki­nerna bakom dem. För Freddy Rebol­ledo och Lorenzo Cid, två chi­lenska yrkes­per­so­ner som bör­jade som ope­ra­tö­rer och senare blev före­tags­le­dare, inne­bar deras första kon­takt med Ponsse mer än en tek­nisk mils­tolpe. Det defi­nie­rade deras tek­niska tan­ke­sätt, arbets­vär­de­rin­gar och vägen framåt.

Deras his­to­rier är olika, men de har en gemen­sam grund: att lära sig av mas­ki­nen, växa genom tek­nisk disciplin och bygga sina före­tag på tillför­lit­lig­het, ser­vice­kul­tur och res­pekt för hant­ver­ket.

Lära sig av mas­ki­nen

Freddy bör­jade sin kar­riär 1991 som skogs­mas­kinfö­rare. Utbild­nin­gen skedde helt och hål­let i hyt­ten och verks­ta­den samt genom fel­sök­ning i real­tid. Tio år senare blev han inb­ju­den att bli delä­gare i ett nytt ser­vicefö­re­tag som använde begag­nade Ponsse-mas­ki­ner för att stötta stora skogs­kont­rakt. Detta tog honom från förare till ent­repre­nör.

Ponsse-mas­ki­nen som de arbe­tade med var en av de första som kom till Chile. De var inte nya, men de blev en tek­nisk skola. Genom gedi­gen intern meka­nisk utbild­ning och discipli­ne­rat före­byg­gande underhåll har Freddy och hans team utvecklat djup kuns­kap
om varje sys­tem och kom­po­nent.

Dessa mas­ki­ner var i drift i näs­tan ett decen­nium på flera olika avverk­nings- och gall­ringsplat­ser och uppnådde excep­tio­nella siffror för livs­läng­den, ofta över 35 000 till
40 000 drifts­tim­mar.

Nyc­keln var inte tur – utan kul­tur. Förare och meka­ni­ker stu­de­rade mas­ki­nerna, utförde större repa­ra­tio­ner internt och byggde upp ett ser­vicedri­vet tan­ke­sätt. Flera år senare, när Freddy blev vd, tog han med sig samma fält­ba­se­rade logik till ledars­ka­pet: verk­sam­hets­nära, datadri­vet och föran­krat i den tek­niska var­da­gen.

Att för­vandla en mas­kin som stan­nat till en möj­lig­het

Lorenzos bana bör­jade 1986 som sko­ta­ro­pe­ra­tör. I bör­jan av 1990-talet, när Ponsse-mas­ki­nerna inför­des i hans före­tag, upp­täckte han en skör­dare med cirka 18 000 arbets­tim­mar som stod stilla på grund av mindre fel. Istäl­let för att und­vika mas­ki­nen bad han om att få ta itu med felet som en per­son­lig utma­ning.

Med ett starkt int­resse för meka­nik diag­nos­ti­se­rade han proble­men och åtgär­dade dem så att mas­ki­nen kom ut i pro­duk­tio­nen igen. Strax däref­ter fick han utbild­ning på fabriks­nivå från en Ponsse-specia­list.

Detta bidrog till att för­länga mas­ki­nens pro­duk­tiva livs­längd med ytter­li­gare cirka 8 000 tim­mar med sta­bil till­gänglig­het. Denna erfa­ren­het for­made hans lång­sik­tiga syn på varu­mär­ket: tillför­lit­lig tek­nik som kan anpas­sas till olika avverk­ningsförhål­lan­den och byggd för att pres­tera när den får stöd av rätt tek­nisk kuns­kap.

Senare, när avverk­ning­sar­be­tet lades ut på ent­repre­nad, blev Lorenzo en del av den grupp arbe­tare som bil­dade ett nytt ser­vicefö­re­tag. Han är nu delä­gare i två ser­vicefö­re­tag i skogsbranschen med blan­dade mas­kin­par­ker, och fort­sät­ter att upps­katta Ponsse för dess höga stan­dard, serio­si­tet och förmåga att ge regio­nalt stöd.

När Freddy blev vd ledde han med samma logik som han hade lärt sig genom prak­tiskt arbete vid mas­ki­nen: att hålla sig nära den dagliga verk­sam­he­ten, för­lita sig på data och inse den tek­niska verklig­he­ten.

Från utrust­nings­vär­den till fore­tags­vär­den

Båda berät­tel­serna åters­peglar samma möns­ter: mas­kin­disciplin blir affärs­disciplin.
Robust­het. Metod. Före­byg­gande underhåll. Stän­diga förbätt­rin­gar. Res­pekt för proce­du­rer. Detta var inte bara mas­kin­krav, utan blev också led­ningsprinci­per.

Freddy beto­nar att en tidig framgångs­fak­tor var att maxi­mera anta­let fullt betalda begag­nade mas­ki­ner innan man inves­te­rade i en ny mas­kin­park, vil­ket mins­kade det
finan­siella tryc­ket sam­ti­digt som man byggde upp en ope­ra­tiv förmåga. Lorenzo lyf­ter fram tek­nisk nyfi­ken­het och ans­vars­ta­gande som en driv­kraft för till­växt.

Erfa­ren­he­terna förs­tärkte Lorenzos upp­fatt­ning om Ponsse: tillför­lit­lig tek­nik som kan anpas­sas till olika avverk­ningsförhål­lan­den och ger utmärkt resul­tat när den stöds av rätt tek­nisk exper­tis och sup­port.

Fort­satt resa med Ponsse

Idag leder både Freddy och Lorenzo sina res­pek­tive före­tag Mec­harv S.A. och SER­FOC LTDA. De är fort­fa­rande aktiva Ponsse-kun­der och fort­sät­ter att lita på varu­mär­ket i sin verk­sam­het. Freddy har ett H8HD HH360-skör­da­raggre­gat mon­te­rat på en Doo­san-gräv­mas­kin, och kom­mer snart att utöka sin mas­kin­park med två Bear och två Elep­hant King för ett nytt avverk­nings­pro­jekt för euka­lyp­tus i branta slutt­nin­gar. Lorenzo använ­der också en H8HD HH360 mon­te­rad på en Sany-gräv­mas­kin.

För båda är detta en bek­räf­telse på vad deras berät­tel­ser redan har visat: ett lång­sik­tigt fört­roende som byg­ger på pres­tanda, tek­nisk sup­port och en mas­kin­fi­lo­sofi som de lärde sig tidigt och fort­fa­rande för­li­tar sig på.

Freddy och Lorenzo delar med sig av ett buds­kap till unga förare: se ert arbete som en lång­sik­tig kar­riär­väg, inte bara ett jobb. Lär er mas­ki­nen på dju­pet, bidra med förbätt­rin­gar och agera med ans­var och krea­ti­vi­tet. För ibland bör­jar inte en kar­riär med en befor­dran. Den bör­jar med en mas­kin och ett bes­lut att verkli­gen förstå sig på den.