1997–1999 — År av inter­na­tio­nell expan­sion

Under sina första 30 år tog Ponsse steg mot inter­na­tio­nell expan­sion och lärde sig vik­tiga erfa­ren­he­ter på vägen, sam­ti­digt som före­ta­get behöll sitt fokus på fram­ti­den.

Åren 1994–1995 etable­rade Ponsse dot­ter­bo­lag i Väs­terås, Neath i norra Wales, Stor­bri­tan­nien, Gondre­ville i nor­dö­stra Fran­krike och Atlanta, Geor­gia, USA. *)

Under de första åren i USA stod det klart att Ponsse hade störst chan­ser att lyc­kas i norra delen av Great Lakes-områ­det. I augusti 1997 flyt­tade dot­ter­bo­la­get till Rhi­ne­lan­der, Wiscon­sin, där en ser­vice- och reserv­dels­verk­sam­het redan var igång.

I slu­tet av mil­len­niet tog Ponsse väl avvägda steg inter­na­tio­nellt och etable­rade 1998 ett mark­nadsfö­rings­bo­lag i Kongs­vin­ger, Norge, samt en ny anlägg­ning i Sabres, i skogsplan­te­rings­re­gio­nen i södra Fran­krike. Verk­sam­he­ten i Stor­bri­tan­nien flyt­ta­des från Wales till Beat­tock i Skott­land.

I USA etable­ra­des en anlägg­ning i West Mon­roe, Loui­siana, följt av ytter­li­gare en i Grand Rapids, Min­ne­sota året därpå.

I takt med att Ponsse expan­de­rade inter­na­tio­nellt fort­satte skogs­mas­ki­ner­nas popu­la­ri­tet att öka, och en utbygg­nad på 2 500 m² av fabri­ken i Vie­remä stod klar i slu­tet av 1997. Den nya anlägg­nin­gen inrymde mas­kincen­ter, svetss­ta­tio­ner och en auto­ma­ti­se­rad målar­verks­tad. I maj 1999 firade före­ta­get fär­digs­täl­lan­det av en för­läng­ning på
6 000 m² av före­ta­gets pro­duk­tion­san­lägg­nin­gar.

Vid mil­len­nies­kif­tet

Runt om i värl­den ska­pade det annal­kande mil­len­nies­kif­tet oro, och både media och all­män­he­ten målade upp Y2K-sce­na­rier där infor­ma­tions­sys­te­men kol­lap­sade. Pons­ses affärs­verk­sam­het var till stor del beroende av infor­ma­tions­tek­nik. Ponsse tog itu med frå­gan i god tid och säkers­tällde att skogs­mas­ki­ner­nas infor­ma­tions­sys­tem skulle fort­sätta att fun­gera nor­malt även efter mil­len­nies­kif­tet.

År 1999 ålade Förenta sta­ter­nas tull­myn­dig­het Ponsse att betala 3,35 mil­jo­ner USD (18 mil­jo­ner finska mark) i straff­tul­lar för en felak­tig tullklas­si­fice­ring av före­ta­gets mas­ki­ner. Mel­lan 1995 och 1998 hade mas­ki­ner expor­te­rats till USA under den tullfria klas­si­fice­rin­gen ”skogs­mas­ki­ner”. Enligt Tull­ver­ket borde den kor­rekta klas­si­fice­rin­gen för sko­tare ha varit ”motor­for­don för varut­rans­port”, en beteck­ning som många ansåg vara mer lämplig för last­bi­lar. Efter att ha grans­kat ären­det ansåg Ponsse att det var bäst att betala tul­lav­gif­terna till­sam­mans med straf­fav­gif­terna.

Den robusta Ponsse Buf­falo S 16 int­ro­duce­ra­des 1997.

Den svaga för­sälj­nin­gen under 1999 ska­pade ytter­li­gare oro hos grun­da­ren Einari Vidgrén, och Ponsse genomförde de första per­mit­te­rin­garna i före­ta­gets his­to­ria. ”Det var den olyckli­gaste tiden i hela Pons­ses his­to­ria, att behöva säga upp män­nis­kor, men vi kunde inte bara ha per­so­ner som gick omkring utan något att göra”, sade han.

Det fanns ett öve­rut­bud på mark­na­den, och vissa tid­nin­gar skrev att Ponsse fick skylla sig själva och häv­dade att före­ta­get inte hade lärt sig hur man bedri­ver export­han­del. Jämfört med sina kon­kur­ren­ter hade Ponsse kom­mit in på export­mark­na­derna rela­tivt sent, men före­ta­get age­rade genom­tänkt och för­sik­tigt och sålde skogs­mas­ki­ner endast i regio­ner där det kunde säkers­tälla ser­vice- och reserv­dels­ser­vice.

Bland de posi­tiva hän­del­serna under slu­tet av 1999 kan näm­nas öpp­nan­det av det svenska fot­ter­bo­la­gets första ser­vices­tälle i Sura­ham­mar samt etable­rin­gen av ett tredje ser­vicecen­ter i Peyrat‑Le‑Château, belä­get i den cent­rala delen av Fran­krike.

Som Einari utt­ryckte det: “När man ger sig ut i den stora värl­den upp­täc­ker man snart att den har sina egen­he­ter.”

*) Åren 1994–1995 behand­la­des i 55-års­ju­bi­leum­sutgå­van av Ponsse News.
Källa: Arttu Käyhkö, Ponsse – 50 år av värl­dens bästa skogs­mas­ki­ner, 2020

Ponsse för 30 år sedan – På top­pen av datavå­gen

I mit­ten av 1990‑talet kunde Pons­ses skör­dare utrus­tas med mätut­rust­nin­gen Ponsse
OPTI eller Ponsse 1000. På den tiden var OPTI ett myc­ket avance­rat infor­ma­tions­sys­tem som mätte stam­marna med mil­li­me­ter­nog­grann­het, ska­pade en mate­ma­tisk modell av varje stam, förutspådde deras egens­ka­per och för­de­lade dem i olika sor­ti­ment före kap­ning.

OPTI kunde pro­gram­me­ras med fyra träds­lag och min­net kunde lagra 32 sor­ti­ment, allt från mas­sa­ved till sågs­toc­kar och från stoc­kar för gran­fa­ner till björk för plywood. OPTI var utrus­tad med auto­ma­tisk apte­ring, men skör­darfö­ra­ren kunde också utföra apte­rin­gen manuellt. OPTI inne­höll des­su­tom kont­roll- och kalibre­rings­mät­nin­gar, en skri­vare i hyt­ten, två­vägs­kom­mu­ni­ka­tion för data i real­tid och auto­ma­tisk färg­märk­ning för olika träds­lag.

Mätut­rust­nin­gen Ponsse 1000 har imple­men­te­rats med hjälp av halv­le­dar­tek­nik. Bland de tek­niska egens­ka­perna kan näm­nas modu­lär design, auto­ma­tisk färg­märk­ning och stub­be­hand­ling. I Ponsse 1000 byggde stam­mät­nin­gen på trian­gu­le­ring, där volym­mät­nin­gen var kon­ti­nuer­lig och utför­des i steg om minst 10 cen­ti­me­ter. Regi­stren kunde innehålla fyra träds­lag, fyra stock­sor­ti­ment och fyra mas­sa­ty­per per träds­lag. I för­va­let ingick längd­ka­libre­ring med en nog­grann­het på en pro­mille per träds­lag, sam­ti­digt som Ponsse 1000 styrde alla skör­da­raggre­ga­tets funk­tio­ner. Mätut­rust­nin­gen leve­re­ra­des med skör­da­rens hytts­kri­vare, och en elekt­ro­nisk klave som använ­des för kalibre­ring fanns som till­be­hör.

År 1997 var Ponsse först med att erb­juda data­ö­verfö­ring via inter­net som stan­dard på alla sina skör­dare. Inter­ne­tupp­kopplin­gen gjorde det möj­ligt att över­vaka pro­duk­tio­nen näs­tan i real­tid för första gån­gen för hela inköps­ked­jan för tim­mer.

Källa: Arttu Käyhkö, Ponsse – 50 år av värl­dens bästa skogs­mas­ki­ner, 2020