Ponsse vär­de­sät­ter verkli­gen sina kun­der och vill att de ska ha roligt. Ett exem­pel på detta är Ponsse Club, en liten bygg­nad för boende nära fabri­ken i cent­rala Vie­remä. Omkring 4 000 gäs­ter besö­ker Ponsse Club varje år och de tas om hand av en per­so­nal på fyra per­so­ner som bakar, stä­dar, lagar mat, vär­mer upp den skors­tens­lösa bas­tun och till och med reno­ve­rar utrym­mena själva.

Hemt­rev­lig­het är ett nyc­ke­lord på Ponsse Club. På Ponsse Club kan gäs­terna bo och äta som på ett hotell, men hotell­per­so­nal bru­kar inte känna sina gäs­ter vid namn, komma till dör­ren med en kram, baka sitt eget bröd eller hjälpa sina gäs­ter med allt – även om en gäst har för­lagt sitt bagage efter flygre­san, tap­pat bort sin medicin, behö­ver en adap­ter till sin lad­dare eller helt enkelt behö­ver någon som lyss­nar.


”Vi vill att våra gäs­ter ska känna att de kom­mer för att besöka en trev­lig släk­ting. Här kan de känna sig lugna och kan koncent­rera sig på sitt besök. Vårt mål är att varje gäst ska lämna oss på bättre humör än när de kom hit”, säger Ulla
Heik­ki­nen, Ponsse Club-ans­va­rig.

”Vi vill att vårt han­davt­ryck ska synas på Ponsse Club. Genom att vi gör i stort sett allt själva är vår verk­sam­het också kost­nad­sef­fek­tiv och skräd­dar­sydd efter våra behov.”

Ulla Heik­ki­nen bör­jade som vär­dinna på Ponsse Club första april 2008. Utö­ver henne arbe­tar Kaisa Säisä och Mira Jaa­ti­nen på Ponsse Club. Vid sidan av arbe­tet på fabri­ken skö­ter fas­tig­hetsche­fen Lasse Heik­ki­nen bland annat underhål­let av Ponsse Club-bygg­na­derna, repa­ra­tio­ner, utom­husar­be­ten och upp­värm­nin­gen av den skors­tens­lösa bas­tun. Kvar­tet­ten arbe­tar smi­digt till­sam­mans.

”Las­ses tjänst utan­non­se­ra­des ursprungli­gen på första april. Folk frå­gade mig om det var ett skämt när Ponsse ansökte om en skors­tens­lös bas­tuugn på första april, som skulle förstå savo­lax­dia­lek­ten, känna till alla ved­ty­per och vara trev­lig mot utländska gäs­ter. I slu­tän­den fick vi in ett stort antal ansök­nin­gar”, minns Ulla.

FRÅN GRY­NING TILL SKYM­NING

Ponsse Club tar emot gäs­ter näs­tan året runt beroende på fabri­kens behov. I juli är det van­ligt­vis ett underhåll­sup­pehåll på några vec­kor. Ponsse Club är nor­malt öppen från mån­dag till fre­dag. Cirka 90 procent av gäs­terna kom­mer från andra län­der.

”Grup­perna häm­tas på flygplat­sen och anlän­der van­ligt­vis till Ponsse Club på efter­mid­da­gen eller tidigt på kväl­len. De är varmt väl­komna, oav­sett om de är här för första eller fem­tionde gån­gen. Gäs­terna visas till sina rum, och många vill vila lite före mid­da­gen. Till mid­dag bju­der vi på hem­la­gad mat, till exem­pel älg från en lokal jaktklubb eller nyfån­gad fisk. Efter mid­da­gen kan gäs­terna koppla av i bas­tun och njuta av den tid de har till­sam­mans. Ingen gäst läm­nas ensam, efter­som varje grupp av gäs­ter har en dedi­ke­rad hand­le­dare som är med grup­pen och ser till att besö­ket går smi­digt. Redan innan en grupp anlän­der gör vi en hel del bakgrund­sar­bete och samar­be­tar med olika avdel­nin­gar”, säger Ulla.

På mor­go­nen bör­jar arbets­da­gen för Ponsse Club-tea­met redan kloc­kan fem eller halv sex med att göra fru­kost, städa bas­tun och övriga utrym­men, besöka gros­sist­bu­ti­ken osv. Efter fru­kost beger sig grup­pen till fabri­ken, men kom­mer till­baka tidigt på efter­mid­da­gen, då gäs­terna kläs i säkra och varma klä­der innan de besö­ker en avverk­ningsplats. Van­ligt­vis kom­mer gäs­terna till­baka från avverk­ningsplat­sen med röda kin­der runt kloc­kan tre, varef­ter de bör­jar för­be­reda sig för nästa mid­dag, som han­te­ras av kvällss­kif­tet.

”Vi har all­tid tid att prata med gäs­terna. När en gäst vill prata stan­nar vår klocka, även om vat­ten­ko­ka­ren kokar över. Och ibland gör den det, efter­som sam­ta­len är så int­res­santa.”

BÄTTRE ALTER­NA­TIV FÖR ETT HOTELL

Natur­ligt­vis skulle ett hotell med till­hö­rande res­tau­rang vara ett alter­na­tiv för Ponsse Club. När­maste hotell skulle ligga långt bort i Iden­salmi, kost­na­derna skulle bli högre och hotel­let kan inte erb­juda samma Ponsse-anda som Ponsse Club. Många gäs­ter reser ofta och de upps­kat­tar verkli­gen Ponsse Clubs hemt­rev­lig­het.

Belägg­nings­gra­den på Ponsse Club, med plats för 25 gäs­ter, är näs­tan 100 procent på var­da­gar. Föru­tom Ponsse-klub­ben dri­ver tea­met Ponsse Talo (Ponsse House) i Iden­salmi, som främst är en över­natt­nings­bygg­nad för affärs­re­se­nä­rer som över­nat­tar mitt emot logis­tikcent­ret.

”Vi gör myc­ket själva med hjälp av vår kun­niga per­so­nal, och om vi köper något utifrån vill vi stödja lokala före­tag. Till exem­pel har några större reno­ve­rin­gar genomförts här, där vi ans­tällda på Ponsse Club del­tog. Vi tog hand om städ­nin­gen, bröt upp gamla struk­tu­rer, målade och sli­pade och bar bygg­ma­te­rial. Vi har också ett nära samar­bete med lokala byg­gent­repre­nö­rer och våra fas­tig­hets- och anlägg­ning­sun­derhållst­jäns­ter för att säkers­tälla att vi kan ta väl hand om Ponsse-huset. För oss är det i stort sett ett sätt att leva att vara en del av Ponsse”, säger Ulla.

I BÖR­JAN FANNS DET MADRAS­SER PÅ GOL­VET OCH EGEN­TILL­VER­KADE GAR­DI­NER

Ponsse Club har vuxit från en blyg­sam bör­jan till sin nuva­rande glans. Ursprungli­gen var klubb­huset Einari Vidgrens famil­je­hem. Efter att famil­jen Vidgren flyt­tat till Iden­salmi stod huset tomt under några år fram till 1993, då anta­let gästgrup­per bör­jade öka. Einari kom på idén att gäs­ter kunde inkvar­te­ras i deras gamla hem.

”Jag hade redan hjälpt Eina­ris fru Liisa med mat­lag­nin­gen när det kom gäs­ter hem till honom. År 1993 fick jag frå­gan om jag kunde tänka mig att ta hand om gäs­ter kanske en eller två gån­ger i vec­kan. Huset var helt tomt vid den tid­punk­ten. Jag sydde gar­di­nerna själv, vi köpte några sän­gar och jag tvät­tade hemma. När det till exem­pel kom fler norska gäs­ter än det fanns sän­gar, sov några av gäs­terna på gol­vet. Ingen sa åt mig hur jag skulle sköta huset. Jag kunde göra allt som jag tyckte var bäst”, säger
Maritta Kelppe.

Maritta Kelppe (t.v.) arbe­tade som vär­dinna på Ponsse Club i 16 år och läm­nade sin tjänst Nuva­rande vär­din­nan Ulla Heik­ki­nen fort­sät­ter i hen­nes spår.

Maritta är gift med Jouko Kelppe, som bör­jade på Ponsse som ingen­jör 1971. Hon var hem­mafru och upp­fo­strade fyra barn tills hon blev ombedd att ta hand om gäs­ter, först på del­tid och sedan på hel­tid.

I bör­jan fanns det bara fyra sov­rum, varav de flesta hade två sän­gar. På nedervå­nin­gen fanns en swim­ming­pool, som har tagits bort vid senare reno­ve­rin­gar. Trots expan­sio­nen har Ponsse Clubs kök behål­lit sin mysiga atmosfär.

”LÅT OSS BYGGA EN ANDRA VÅNING”

Anta­let gäs­ter ökade, och vid något tillfälle bes­tämde sig Einari för att bygga en andra våning. När den var klar inrymde huset ytter­li­gare tio sov­rum. På de nedre vånin­garna revs skil­je­väg­gar för att skapa en enda stor mat­sal.

”Jag lagade mat och tvät­tade åt mer än tusen gäs­ter per år. Jag ser­ve­rade all­tid tre mål­ti­der till bor­den. Vi hade ingen buffé. Mina arbets­da­gar bör­jade för­län­gas till 16 tim­mar. Som tur var låg mitt hem bara 500 meter bort, och även mitt yngsta barn var redan över 10 år gam­malt. År 2000 ans­täll­des Terttu Ceder­berg för att hjälpa till.”

Senare int­räf­fade en stor vat­ten­läcka på Ponsse Club, varef­ter bygg­na­den genom­gick ytter­li­gare en stor reno­ve­ring. I bör­jan av 2000-talet bygg­des också den nuva­rande skors­tensfria bas­tun, som är en vik­tig del av Ponsse Club-upple­vel­sen. Det nuva­rande vita trevå­nings­huset i slutt­nin­gen har få lik­he­ter med det ursprungliga Vidgrenska huset i gult tegel och med platt tak. Verk­sam­he­ten har också expan­de­rat och bli­vit mer pro­fes­sio­nell, men den mysiga atmosfä­ren är fort­fa­rande den­samma.

”Många av gäs­terna blev goda bekanta och vi hade till och med djupa sam­tal. Vi bor fort­fa­rande mel­lan fabri­ken och Ponsse Club bygg­na­den, och när bekanta gäs­ter går förbi säger de all­tid hej. Senast jag besökte klub­ben var för sex måna­der sedan på den tyska återför­säl­ja­ren Wah­lers fest. Den här gån­gen behövde jag inte baka eller laga mat, utan fick äta vid ett fär­dig­du­kat bord”, minns Maritta. Maritta arbe­tade som vär­dinna på Ponsse Club i 16 år och läm­nade sin tjänst 2009. Hon eftert­räd­des av nuva­rande vär­din­nan Ulla Heik­ki­nen.

Hörförståelse av savo­laxiska språ­ket

Förmåga att känna igen olika typer av ved

Kategori: Ponsse Team

  • Ponsse Team

Ponsse Club är som ett hem utanför hem­met

Ponsse värdesätter verkligen sina kunder och vill att de ska ha roligt. Ett exempel på detta är Ponsse Club, en liten byggnad för boende nära fabriken i centrala Vieremä. Omkring 4 000 gäster besöker Ponsse Club varje år och de tas om hand av en personal på fyra personer som bakar, städar, lagar mat, värmer upp den skorstenslösa bastun och till och med renoverar utrymmena själva.
  • Ponsse Team

Ponsse klubb bas­tu­mäs­tare

Vintern 2016 var Jukka Nyman, en mångårig bastumästare på Ponsse Club, på väg att gå i pension och sökandet efter hans efterträdare inleddes. Vad skulle vara en bättre plats att annonsera en ledig tjänst på än Helsingin Sanomat, Finlands största dagstidning.
  • Ponsse Team

Pro­duk­tio­nens fält­dag

I januari hölls en fältdag för anställda som arbetar med tillverkning och montering av delar på Ponsses fabrik. Under dagen besökte medarbetarna logistikcentret i Iisalmi, fabriksrenoveringsverkstaden och en avverkningsplats. På den lokala avverkningsplatsen fick de åka med i skogstraktorer och skördare och se skogsmaskiner i arbete.